Jag har inte känt för att blogga på ett tag.

Har alldeles säkert flera miljoner saker att skriva om, men jag orkar bara inte..

Det har hänt alldeles för mycket .

Jag har nu insett att jag är en väldigt känslig person, då menar jag specifikt inombords. Det krävs inte mycket för att få mig ur balans och att mitt inre ska bli ett smärre kaos.

Varför det har blivit så vet jag inte. Kan det ha att göra med att allt dåligt hände på en gång?

Att alla motgångar kom samtidigt.. Nu var det ju inte riktigt allt på en gång, men det kändes så. Tänker jag tillbaka så känns de sista 3-4 åren som en stor soppa av allt möjligt dåligt. Ofta klandrar jag mig själv. Tycker att jag är en dålig värdelös människa och att det bara är så att man får vad man förtjänar..

Tänker jag dock på det jag har just idag, kan jag ju inte vara så dum ändå.

Jag kunde väl inte få nånting så fint om jag är helt värdelös?

Det är bara svårt att släppa alla tankar ibland, då det nästan känns svårt att andas och jag blir stressad, orolig och rastlös till synes utan anledning.

Jag antar att det bara är ett steg till på vägen.

Ett steg till att verkligen finna sig själv och att bli den lugna trygga och harmoniska människa jag så gärna vill vara.

Alla förutsättningar finns ju nu.

Vad väntar jag på?

Ska jag låta allt gammalt förflutet spöka livet ut?

Egentligen är det inte så mycket gammalt kvar som jag grubblar på, det är mera bara en känsla som finns där.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, det är bara...

vad ska jag kalla det, en inre stress?

Jag vet att det är luddigt. Det är väl det som gör mig stressad också. Att jag inte kan tala om vad som är fel. För det är ingenting som är fel egentligen.

Det är väl bara sån jag är.