Jag vet att jag kan vara skum.

Jag vet att jag kan gå in i  mig själv ibland.

Jag vet inte varför,men jag antar att det är någon spärr..

Jag kan inte riktigt tro på att det bara kan vara bra.

Jag väntar ofta på att fasaden ska rämna trots att jag innerst inne vet att den kommer att hålla..

Jag har svårt att lita på det som sägs och jag har lätt att vränga till saker.

Jag har så mycket funderingar som bara finns inuti och som egentligen inte behöver finnas där.

Jag kan ha svårt att lita på någon annan, jag litar ju knappt på mig själv...

Det enda jag vet med säkerhet, är att jag hittat den mest underbara.

Som finns där när jag behöver det som mest.

Som får mig att skratta, som ibland kan få mina tårar att rinna bara för att han är så snäll..

Jag är inte van att bli behandlad såhär.

Jag är van att själv vara stark.

Om jag sluter mig ibland, om jag inte låter dig komma nära.

Om jag inte riktigt tar emot.

Om det verkar som att jag flyr.

Då är det bara sån jag är, eller kanske har varit.

Rädd för att komma nära.

Rädd för att älskas och att älska.

Älska mig mest då jag inte behöver det.

Jag vill komma nära.

Jag vill älska.

Jag vill älskas.

Jag vill inte fly.

Erik Daniel Sjögren Jag Älskar Dig!

Du är allt!